Syrran bakade scones idag. De var grymt goda, haha, Madde är ju värsta kock.

Hejsan.

Nu har jag precis kommit hem från en fest med mina släktingar och lite vänner från Indien. En riktig blattefest! Haha, vi får säga blatte, för det är inget skällsord när VI säger det, haha. Och du kan ju tänka dig hur knasigt det blir när blattar har fest? Mer än hälften kände jag dock inte. Mammas kusin Brian (eller hur det stavas) var här från Indien, så han kan inte svenska. En kille i 15-års-ålden började prata med syrran. Han tyckte nog att hon var söt, haha. Och så spelade de på hans iPad. Aja, det var god mat, tårta och trevligt folk! Här kommer en bilbomb!

Min mamma.

Folk

Det var supergod indisk mat som min morbror hade gjort!

Min kusin Crystel grejar med sin mobil.

Min syster. Söt som alltid.

Min bonuspappa Mats är superkoncentrerad på maten. Min kusin Carlyle råkade bli halv på bilden.

Carlyle blev halv igen.

Det var jätteroligt!
/Tricia

Idag var en jättejobbig dag på DBT-terapin. För er som inte vet vad det betyder så betyder det Dialektisk beteende terapi, och används för olika typer av självskadebeteende och för folk med instabila känslor.

Idag var det så jobbigt att jag började gråta. Det var på grupp-terapin. Vi var 8 stycken i gruppen idag, Min hörsel har blivit sämre sen jag började må dåligt, och jag började stortjuta för att jag inte hörde så bra när vi skulle göra en övning. Alla känslor kom på en gång. Det var jättejobbigt.

Som tur är så är gruppen väldigt trygg. Alla är snälla och förstående. De tröstade mig och sa att det var okej att gråta. Att jag var stark som kunde visa mina känslor. Två personer innan började också gråta över något. Det är känslosamt, men gruppen är jättebra och samansvetsad och alla stöttar varandra

Nu är det bättre

Ska snart gå och lägga mig.

/Tricia

Livet förstörs
Krossat glas, det hörs
Och jag försöker sova
Och inte att höra hallucinationer
Att vara på gränsen till livets dumma visioner

Jag andas snabbt och tungt
Det är ingen fara, det är lugnt
Försöker du trösta fast det inte går
Jag tittar ner på upprivna sår

Jag tror jag ska förgås
Med livets kalla lås
Och då kan jag inte leva mer
När jag aldrig någon ljusglimt mer ser.

(C) Tricia Johansson, 5/2-12.

Jag dog en dag

Mitt gamla jag

Och slutade lida

Men av elakhet svida

Och där står jag

En novemberdag

Som aldrig blev hel

Det var min födelses fel.

(C) Tricia Johansson

Jag tror på det du har rätt
Men det är faktiskt det konstigaste jag sett
Ja jag gör det faktiskt
Men det är minsann inte riktigt praktiskt.

En runda med bilen
Att blunda med milen
Så många mil vi åker i en bil
Jag blir träffad med en fruktansvärd pil

Som tränger genom mitt hjärta
Som orsakar all smärta
Som tränger genom lungor
Och och osynliga barn som gungar på gungor

Ja där står jag
Med haglande slag
Från den livssyn som var så skev
Men nu är jag den starka kvinna jag blev.

(C) Tricia Johansson

Jag tror att min hörsel blivit sämre. Den har alltid varit lite dålig, men jag tror det har med det psykiska att göra ärligt talat. Ibland slutar det fysiska att fungera om man mår psykiskt dåligt. Och jag har ju ingen hörselskada så jag tror att det är min depression som har gjort att jag hör sämre. Exempelvis träffade jag en tjej en gång som hade blivit helt av med lukten. Hon kände inte dofter, lukter, ingenting. Även om min hörsel inte slutat fungera helt så är jag väldigt rädd.
- Hur mår du idag, Tricia?
- Va?
- HUR mår du IDAG?
- Va?
- HUR MÅR DU IDAG, TRICIAAAA?!
- Kasst.
Okej, kanske inte riktigt såååå illa, men nästan. Och jag har ju aldrig, som sagt, varit hörselskadad.

Jag börjar bli orolig.

Det låter.

Dånar.

Hörs.

När de åter

skriker

görs

Jag sover

men vaknar

störs

Jag lever

andas blir

nervös.

(C) Tricia Johansson 2012.